Kärleken segrar var du än befinner dig.

Att Eskil Erlandsson ska gifta sig, uppfattas som en sensation i media. Det är ingen sensation att kärleken finns överallt. Det är väl något man borde salutera. Den är så betydelsefull, att hade inte kärleken funnits hade inte mänskligheten varit på jorden. För hur man än ser det, så behövs kärleken i alla lägen. Vi har en brist på kärlek i detta land. Många kärlekslösa barn, som får uppleva en barndom som inte är bra med alkohol, bråk och misshandel. Sedan ett samhälle som tillåter att man har en sådan barnfattigdom. Det kan man inte säga är någon slags kärlek till alla barn. Jag är av övertygelsen att barn inte kan få för mycket kärlek.

Man måste på alla sätt bry sig om varandra. Barnen är dem som blir mest lidande. Barn behöver all den kärlek du kan ge och ger du det får du massor av kärlek tillbaka. Det behövs inga stora krusiduller för att göra människor glada. Det behövs bara att man är en människa med lite empati och humor. Det är ingen som är sämre än alla andra, vi är alla ett kärleksbarn.

Den värld vi lever i har inte precis en tendens att prioritera kärleken. Det man prioriterar är ju naturligtvis pengarna. Den kärleken är bottenlös, man kan göra allt för dessa pengar. Jag tror nog att det mest relevanta är att man är rik även om man är fattig, för du kan ge av din kärlek, men pengar ger bara besvärligheter. Så inte tycker jag att det är en sensation att en minister gifter sig. Så jag säger bara med de här orden Jag behöver inga miljoner, nej den skatt jag fann det var du, min älskade.

 

Bo Grapenskog

 

Det är väldigt tyst angående oss barnhemsbarn.

Det är ju igen media storm med det här med oss barnhemsbarn. En mjäkig ursäkt har vi fått, inte ens var statministern närvarande. Det klart det är väl kanske inte så viktigt. För oss barnhemsbarn som hade ett helvete, fick ett helvete i livet, genom att de förstörde vårt liv. Att man blir tagen släpad till en väntande bil som en sexåring som jag var, blev så mycket för mig, att det blev ett förlorat liv. Att vi inte skulle få ett vanligt liv, utan tvingas att nästan be om ursäkt för att vi fanns. Regeringarna har under åren inte tagit mycket notis om det. Utan de har ju ingen aning om vad vi utsattes för. Det som är skrämmande i detta perspektiv är att barn i dag lider lika mycket. Dem har inte lärt sig att barn är mycket sårbara.

Skyddsvård hette det, man skulle skyddas från sina föräldrar. I mitt fal trodde jag att det var jag som var förövaren, jag hade helt simpelt gjort min mor illa. Varför skulle de annars ta mig till detta ”häkte” som ett barnhem var. Jag är helt övertygad om att vi inte får dessa judas- pengar på 250.000 kronor. Detta kommer att på något sätt viftas bort, som allt har gjorts när det gäller vårt lidande. Dessa pengar ska då vara för ett förstört liv? Det klart att det är en skymf, mot oss som led och har lidit så mycket i hela vårt liv. Tro mig att barn har också känslor. Många har inte klarat av påfrestningen av detta i livet och finns inte mer. Så vi borde skänka en tanke till dem också. Det är ju bara så att de inte fick någon andra chans till att kunna få upprättelse. Jag hoppas att dessa människor som kränkte oss får en riktig ”upprättelse” någon annanstans. Men tyvärr är mentaliteten likadan i dag hos myndigheterna. Som en läkare utryckte det på 50-talet när jag var sjuk. ”Det är bara nerverna” Det var inte så bara utan livets har präglats in av lidande. Ett lidande som man inte kan sätta pengar på. Det som är det värsta är att vi fick inget liv där vi kunde på något sätt njuta av det vackra. För demonerna har hängts över oss som ett moln. Detta moln kommer aldrig att skingras. När ett barns hjärta är krossat hjälper det inte att du försöker lappa ihop det. För det som har gått sönder i bitar kan du inte på något sätt limma ihop. Ett barn som lider är ett barn för mycket.

 

Bo Grapenskog

Glasögon är ett måste men ändå prioriteras det inte.

Det är många bland barn som inte har råd med glasögon och får inga bidrag till dem heller. Många av pensionärerna har heller inte råd, för glasögon är inte billiga att anskaffa. Dettas måste ju vara genant för en regering att inte många av dess befolkning kan köpa något så viktigt. För barn borde det naturligtvis vara gratis upp till en viss ålder. Men vi pensionärer har ju blivit lurade på vår pension. Så lita inte på att ni kommer att få en rättvis pension. Man undrar ju faktiskt vad som händer i Sverige. Det sägs ju så brett och tydligt hur bra vi har det, men allt är ju naturligtvis relativt. Tyvärr är det många som lever på marginalen, medan andra kan leva väldigt bra.

Man upplever att det som var viktigt förr inom politiken, det har förändrats. Människorna har kommit i kläm på något vis, det är viktigare att tala om moraliska och etniska saker än att man ser att människorna inte ha det bra. Skrapar man på ytan så får man se hur egentligen det står till. Vi behöver ett Sverige där människor står i fokus. Man måste få bli behandlad med värdighet när man blir gammal. Man måste få en ambulans om så det kräver. Att myndigheter börjar förstå att det är människor som finns bakom siffror och alla utredningar. Bristen på kärlek till sina medborgare har faktiskt blivit oroväckande stor. Är inte politik för alla? Man blir lite fundersam att man prioriterar sig själva före alla andra för politiker tror sig vara mer än andra.

Det är ju faktiskt så att man inte kan ta 100 stycken trådar och binda fast dem samtidigt i tänderna på 100 personer och rycka till. Detta är ett fenomen som politiker tror om andra men absolut inte när det gäller dem själva. Pensionsavtal och annat ligger ju inte precis i linje med en vanlig arbete.

 

Bo Grapenskog

 

 

 

Vansinne att hetsa en trafiksyndare till döds.

 

Så många som 30 polisbilar och en helikopter var iblandad i jakten på en ung motorcykelförare i Stockholm. Jakten höll på i nära en timme. Utgången blev det allra sämsta man kan tänka sig, den unge föraren dog. Då ställer man frågan: Var detta nödvändigt? Ska polisen sätta så mycket resurser på att förfölja en trafiksyndare? Det klart att svaret är, att detta var väldigt onödigt och mycket beklagligt att en sådan ung människa fick sätta livet till. Man borde ju prioritera något annat, men det är precis som om detta var lite ”roligare” än de andra fallen. Polisen har fått mycket kritik för att de klarar upp för lite av vardagsbrotten. Där borde man sätta lite klutar, för det är viktigt för en medborgare att kunna känna att polisen gör i alla fall något.

Vi måste ha en poliskår som på något sätt bejakar livet. Här fanns det uppenbarligen en risk att den unga föraren kunde göra sig väldigt illa. Ett ungt liv har gått till spillo och det är ju otroligt hemskt. Och naturligtvis så in i norden onödigt. Ett liv kommer aldrig i repris, detta måste man ha på sin agenda. Det behövs inte att man har något stort IQ, för att förstå att situationen kan gå över styr. Hade man slutat förfölja denna förare så hade han inte känt pressen. Så lite sunt förnuft vore väl att ha i tankarna, inte att man ska förfölja i över 200 km i timmen.

Sedan kan man diskutera motorcyklarnas kapacitet, men det är en annan fråga. Man känner för förarens nära och kära. För de får ju aldrig igen honom. Detta är den adekvata och viktiga inställningen att ett liv borde prioriteras mer i detta land.

 

Bo Grapenskog

Vem i all världen vill se Ingemar Bergman på en svensk sedel?

De nya sedlarna kommer att tryckas upp med berömdheter från Sverige. Ingemar Bergman är en av dem som stoltserar på en av sedlarna. Är detta vad man kan kalla för ett sunt val? Ingemar Bergman har sexskandaliserat Sverige och gjort att alla utomlands tror att vi är sexgalningar. Men detta är signifikativt för detta land. Det blir mer och mer underligt, ett land som blomstrade av både det ena eller det andra, har verkligen tappat kursen och styr för närvarande utan kapten. Man undrar ju varför inte Victoria är med på någon av sedlarna. Detta hade väl varit lite med i tiden. Eller måste man vara död?

Och som allt annat så styrs detta av diktatoriska människor. Som bestämmer över vad vi ska ha. Vi tycks inte kunna bestämma det själva. Det värsta är att pengarna blir mer och mer mindre värda. Ingen politiker tror att människor måste kämpa för att det ska gå ihop. Ingen bryr sig längre. Även hur vi än ropar får vi inga svar. För en människa är värd mycket lite i ett land som blir mer och mer cynisk.

När man växte upp på 60-talet, trodde man att Sverige var ett föregångsland. Detta har ju verkligen urholkats. Man kan inte längre känna stolthet efter vad Sverige har gjort. Varför skulle just jag av alla fråntas mitt liv? Vem bryr sig om, om någon lider? Det är inte så noga om barnen mår dåligt, eller är rädda för att gå i skolan, för mobbning och framtiden ser inte alls ljus ut. När ska vi medborgare på något sätt kunna ändra detta? Det är inte lätt för storebror ser oss, det vi vad vi skriver, vad vi säger när vi ringer. Så vi med andra ord övervakade. Vad är samhället rädd för?

För att återgå till sedlarna så finns det ingen historisk händelse eller att man på något sätt känner sig medryckande. Vi är en monarki och media gör allt för att misskreditera detta. Ska vi inte snart ha Jan Guillou på någon av sedlarna. Kanske på något av mynten. För han har ju myntat att han är en landsförrädare.

Lotten Triss är Trist.

Det står snart så händer det! En uppmaning som inte kommer att slå in för många. Med sex miljoner lotter så blir inte chansen så stor. Det är absolut för många lotter. Det klart att detta är uträknat att får man en vinst på 25 kronor eller 50 kronor, så köper man två nya lottor eller en. När man sen får dessa lotter så är det inget på dem, då har staten vunnit dessa pengar. Att denna bransch med lotter och annat drar in mycket pengar till staten. Om man tar en triss i veckan blir det 1300 kronor om året. Jag är nog av den uppfattningen att det är roligare att köpa något som man får nytta av. Man vet innerst inne att man inte vinner.

Jag vet att vi alla längtar efter storvinsten där vi kan göra vad vi vill, utan att staten lägger sig i vad vi gör med våra pengar. För inte är det lätt att vara människa i Sverige med dessa priser och skatt upp över öronen. Pensionsavtalet är ju rena, rama bluffen. Det kvittar om du jobbar längre och mer du får inte mycket över när du får pension. Om vi tittar på kommande generationer, finns det då några pengar till dem? Det kan det ju knappast bli när så många inte ha något arbete.

Så det klart att många tror att man kan bli rik på att ta lotter, nej den erfarenheten måste jag säga att då är det faktiskt bättre att satsa på något riktigt för de pengarna. För tänk så mycket av dessa lotterier som går till staten och inte får du det bättre för det. Om man har hållit på att ta triss i så många år och inte vinner mer än 25-50 kronor, då är det absolut fel på detta. För någon gång borde det ju dyka upp någon lite högre vinst.

 

Bo Grapenskog

Plockgodis är nog bland det mest ohygieniska man kan tänka sig.

Till Påsk äter vi tonvis med godis. När man fyller sina påsar med plockgodis är inte hygienen det man prioriterar. Det är väldigt äckligt, barn plockar med händerna och många är förkylda och det droppar ner bland godiset. Detta är ju rena, rama bakteriehärden. Själv skulle jag aldrig köpa plockgodis om det inte finns papper omkring det. Jag vet att plockgodis är något som producenterna tjänar massor av pengar på. Det är en svensk uppfinning, men det borde vara lite mer hygieniskt. Varför äter man godis frågade någon. Svaret blev att man gör det för det är gott. Det klart att det är för många men chansen till att få med sig mycket bakterier hem är väldigt stor ska jag påpeka.

Barn som t.o.m. lägger tillbaka det de har suttat på, för de kanske inte tyckte om det. Här borde det finnas någon lag att godiset måste ha papper omkring sig. Många med mig som har sett det här, köper aldrig plockgodis. Att vi äter för mycket godis det är ju en annan femma. Men det finns knappast någon affär som inte har detta plockgodis. Det har blivit en central del av vårt liv att äta godis. Det är inte bara barn utan dem som köper kan vara i alla åldrar. Jag vet det man inte vet om, har man inte ont av. Men det klart att kom man med en smutsig tallrik på en restaurang så hade man naturligtvis klagat. Men här när det gäller godiset då mumsar man i sig det med håll och hår. Kolla in nästa gång du köper plockgodis så får du se själv

Självmord ett tecken på samhällets förfall.

Det är ju väldigt ledsamt att läsa att så många unga människor beslutar att de inte vill leva längre. Att inte livet går i repris vet ju alla, ändå så tar de till denna drastiska åtgärd. Detta är ju ett tecken på ett samhälles förfall. Det finns alltid en anledning varför människor inte kan se något ljus i tunneln. Det har börjat bli väldigt hårt att vara en ungdom i dag. Arbetslösheten är ju skrämmande hög och åtgärderna för det är ju pinsamt dåligt. Med all mobbning i dag och otryggheten ger ju inga stora visioner av framtiden. Det måste finnas framtidstro om människor ska kunna ta sig igenom detta. Att bara tanken kommer fram att man inte vill leva.

Som barnhemsbarn fick man tanken på att det här är ju inget liv. Men ändå kämpade man vidare. När man sedan hade förstörts av samhället, gjordes det ingenting. Tyvärr är det många som inte finns i dag, som inte kan uthärda denna smärta. För det är så viktigt att barn får all värme och kärlek när de växer upp annars blir det stora problem. Sverige har på något vis aldrig tagit barnens parti utan de har fått stå tillbaka för mycket. Barn är det bästa vi har, det kan jag säga som har fyra barn. De har gett mig så mycket som jag inte i ord kan beskriva. När ska vi se signalerna när barn far illa? Man kan ju inte som politiker se att detta är något som man inte borde prioritera. Ett enda självmord av unga människor borde ge en väckarklocka till de styrande i detta land. Psykvården ska vi inte bara tala om, det är helt anskrämligt. Vårdcentralerna ska ha hand om kunskapen när det gäller psykiska sjukdomar. Detta är ju faktiskt skrämmande. De har ingen kunskap, tro mig. När de sedan skriver en remiss, så kommer den tillbaka med motivationen att remissen är ofullständigt skriven.

Ett förlorat liv är en förlorad kugge och borde tas med allvar. Siffrorna säger sitt eget språk att detta är oacceptabelt. Den stund på jorden vi föds till borde få en bättre start, speciellt från samhället.

Hur kan man vräka barn i Sverige 2012?

Att en familj med barn vräks efter att ha missat hyran en gång, är faktiskt ett stort fiasko från de sociala myndigheterna. Det har uppenbarligen blivit så att skutan inte styrs länge av empati eller sunt förnuft. Det måste kosta de sociala myndigheterna mer att en familj ska på hotell eller på vandrarhem. Man borde naturligtvis kunna på något sätt göra at den familjen kunde få stanna kvar utan vräkning. Inget barn borde bli utsatt för detta. Men tryggheten är inte ett honnörsord hos de sociala myndigheterna. Man borde ha gjort sin läxa när de förstörde så många barnhemsbarn. Det är viktigt för barn att ha en fast plats i livet. Det gäller nog inte barn, men för dem är det nog ändå viktigare att kunna förstå att jag faktiskt bor här.

Maria Larsson lovade att inga barn skulle bli vräkta. Så detta var bara ett slag i luften. Men kunde man inte förstå barnhemsbarnens lidande, har hon kanske svårt att förstå hur ett barn känner sig när de blir vräkta. Jag menar själv har hon en tryggt liv och kanske inte riktigt förstår konsekvenserna? Det har blivit mycket hårdare från bostadsbolagen när det gäller att få in hyran. Så familjerna måste prioritera hyran, för då får faktiskt andra kostnader stå åt sidan.

Men det är väldigt konstigt att i ett s.k. välfärdsland, vräker man familjer som kanske bara har en skuld på 5000 kronor. Detta måste ju kunna ha ordnats av familjens socialsekreterare. Men tyvärr är det så att det finns en stor brist i kunskaper när det kommer till unga socialsekreterare. Visst kan man göra fel, men man har sett genom åren att felen blir grövre och grövre. Detta är en tendens som faktiskt inte minskar utan ökar. Jag är av den övertygelsen att de sociala myndigheterna inte är för att stödja människor utan istället stjälpa dem. Men som sagt vad är ett människoliv värt i detta land?

 

Internationalen ”knutna nävar” klingar verkligen falskt den första Maj.

Den första Maj så går man under parollen och sjunger Internationalen. Den klingar verkligen inte med i dagens toner utan den blir väldigt disharmonisk Det franska originalet L ´Internationale skrevs av Eugéne Pottier, revolutionssånger. Internationalen användes av Sovjetunionen som hymn i stället för en nationalsång. Så den förknippas verkligen med kommunismen. 95 procent av svenska ungdomar känner till Auschwitz. Men 90 procent känner inte till Gulag. Gulag var benämningen på det sovjetiska systemet av koncentrationsläger. Detta har ”gömts” undan i de svenska historieböckerna. Detta är ju oerhört att man kan i dag ha det som en kampsång. Tänk under alla år hur kommunismen har härjat runt världen. Titta i dag i Nordkorea, i Kina, i Vitryssland. Knappast någon av ungdomarna visste att Vitryssland är en kommunistisk diktaturstat. Detta är väldigt skrämmande.

Så tänk på detta när du basunerar ut Internationalen.

Båd' stat o lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka, den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss, jämlikheten skall nu bli lag!
Med plikterna vi hittills nöjt oss, nu taga vi vår Rätt en dag!

Ty Internationalen åt alla lycka bär.

Vilken lycka? Den är falsk, förlegad och disharmonisk. Historiens vingslag måste man väl ha i åtanke? Vem vill ha tillbaka ett Europa bakom järnridån?

 

 

SVT ska vara oberoende, det är ett skämt.

 

SVT ska ju inte vara beroende politiskt eller på något annat sätt. Detta är ju ett stort skämt. De prioriterar verkligen vänstersidan. De blev nästan lyriska när Stefan Löfven var där. Det jag tycker att SVT missar på främst i opartiskheten är när de ställer "självklara" ledande frågor till slumpvis valda människor på stan. Dessa frågor (och svaren) har en väldigt stor påverkan och de säger väldigt lite om vad folk faktiskt tycker, det ger dock ett intryck av att alla (eller många) tycker på ett visst sätt. Ser man kritiskt på medierna ser man igenom det, men jag tror inte att det är många som ser på SVT kritiskt. Det är många som bara sväljer.

Man ser det väldigt tydligt i morgonprogrammen, de väljer mycket av människor som har en politisk åskådning åt vänster. När de skulle t.ex. rapportera om SD – skuggbudget fick de ungefär tjugo sekunder. Hur man än ser på det, så är det ju inte att vara opartisk. Och hur man säger det är ju väldigt viktigt. Programledarna har en tydlig tendens att försöka påverka hur deras åskådning är. Det är inte alls relevant, utan de ska förmedla allas åsikter. Sedan är det ju upp till var och en att analysera detta. De politiska panelerna är ju till åttio procent vänsterfolk.

SVT har ett stort ansvar genom att de betalas av svenska folket. Det skiner igenom för lätt att vänstersidan är bättre för alla. Ändå vet dem lika bra som jag vad kommunismen har ställt till med. Journalister överlag har en mer kärvänlig attityd mot den vänstra sidan och nu har ju deras politiska gullunge blivit miljöpartiet. Som är en av de mest flummigaste man kan tänka sig. Så vi matas dagligen och stundligen av att SVT intervjua folk som de tror, säger vad de vill att de ska säga. Detta är vad man kallar för manipulering av människor. Sedan borde man ta allt med en nypa salt det som sägs, om vänster eller höger, för hur du än svingar dig åt vänster eller höger till slut trillar sanningen ner.

_______________________________________________________________________________________________

 

Kan man skämta om vad som helst?

I ett tv-program skulle då de medverkande vara rolig och tog fram en tvål och ett kort på Anne Frank. Detta är ju väldigt olustigt. Hur hemskt var det inte för denna flicka att möta döden i en gaskammare? Det måste ju finnas någon spärr någonstans, att man inte gör en sådan här sak. Man blev inte road utan förbannad och man undrar faktiskt hur man tänker.

Tv- mediet har en tendens att göra sig rolig över andra. Det bygger ju samhället på. I vardagen så mobbas mängder av barn och vuxna. Detta är något som har infekterat samhället i den mildaste grad. Allt är okej så länge det inte drabbar människor som har eller fick ett helvete i livet. Kanske är det okunskapen att denna lilla flicka Anne Frank inte fick leva det liv som vi har fått göra. Man tänker hur hemskt det var. Ingen kan nog förstå den ångest och förtvivlan det fanns i denna oförsonlighet. Ingen kan ju förstå att en liten flicka kan vara ett hot överhuvudtaget.

Även om det är länge sen, så borde mentaliteten vara densamma. Att man inte på något sätt gör saken värre än vad den är. I alla fall inte göra sig rolig över det. Denna brutalitet är så signifikativt att man vill göra människor illa. Kan man inte det med fysiskt våld så tar man till det psykiska våldet. Mobbningen i ett nötskal börjar ju där att man skrattar åt en människa, när det är över går man sedan på i ullstrumporna.

En sådan här incident skulle få mer uppmärksamhet, men tyvärr är det inte så.